Jag använder mig ofta av, samt inspireras av djurriket i min konst. Jag har i den här utställningen valt att uttrycka olika sinnesstämningar genom en mops eller fransk bulldogs ansikte och kropp. Även förhållandet mellan djur–människa är något som intresserar mig. Många av våra livsviktiga biologiska funktioner försöker vi dölja och skäms över, till exempel menstruation och andra kroppsvätskor. De får oss att känna oss djuriska. Samtidigt ser vi (ibland med rätta) ner på människor som inte kan styra sina lustar; vi har en kultur som ska kunna mästra naturen i oss.

Vi tycker oss dessutom ofta kunna se mänskliga egenskaper i våra egna husdjur, som till exempel ånger eller skam. Detta gör det förmodligen lättare för oss att känna empati med djuren, men det kan också göra att vi ställer orimliga krav på våra sällskapsdjur. Om hunden skäms för att den stulit mackan, varför gör den det i så fall igen och igen? Vill den straffa oss? Detta är funderingar jag arbetat utifrån under utställningen ”Mellan hav och himmel”.